Det är så jävla tungt att känna sig så utanför i ett sammanhang där det är meningen att man ska känna samhörighet. Aldrig någonsin har jag känt mig så avvikande som nu. Aldrig har väl mina begränsningar känts så svåra som nu. Idag har känslorna legat utanpå huden....

Spännande övning idag. Instruktioner:

Se på det material du fått tilldelat. Planera med din grupp hur ni skall gå till väga för att göra en konstruktion som är:

1.) Så stabil som möjligt och står AV SIG SJÄLV.

2.) Så hög som möjligt.

3.) Unik.

Här tog ingenjör Maria kommandot. :-)

Efter planering i 5 minuter då vi fick prata med varadra skulle vi tillverka denna skapelse. Vi fick 20 minuter på oss. Och order nr 2: Inte använda ord för att kommunicera med varandra!

Resultat:

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, jag tog kommandot för jag visste hur viktigt det är att bygga högt kräver en stabil grund att stå på. Liksom jag tycker det är när man ska till att ändra tankar och vanor: Det kräver en stabil grund att stå på. Gruppen höll på att sväva ut när dom sneglade på den andra gruppen som tolkade begreppet "stå för sig själv" lite friare än våran grupp. Jag var den som höll tillbaka. Nej, nej! Stick with the plan!

Så det är jag. Jag behöver en stabil grund att stå på, följer instruktioner gärna till punkt och pricka...

Har inte riktigt kommit fram till om det är positivt eller negativt...

 

Mamma Muu

8 september 2009 13:28

Det är positivt. Och negativt. :) Precis som allt i livet kan ha två sidor, beroende på.

Det är så spännande att följa ert nya liv. Roligt att ni (ni päron... Du, iallafall!) bloggar om det.

 

Cilla

8 september 2009 19:58

Kämpa på Maria! Jag tycker också det är superroligt att kunna följa er här. Stor kram från Cilla

 

Maria

8 september 2009 22:23

Ni är så snälla... :-)) Kram

http://mariaochleo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... men följ gärna med till http://nustundarnyatider.bloggplatsen.se   Nu har vi varit hemma i snart 3 veckor och livet börjar sakta ta form igen. En del nya vanor sitter, en del gamla hjulspår är så djupa att jag halkat in i dem igen. Fast även ...

Sitter vid datorn i klassrummet. Har nu städat färdigt och väntar på att Leo ska komma hem och att syster yster ska komma. Vi packar bilen med det sista går på avslutning i Väddö kyrka och sen är det bye bye Väddö och Heeeeellooo Blackan! Det här ä...

Nu tror jag alla elever har lämnat skolan. Det är tomt på parkeringen och dom enda jag sett är golfare som övernattar...Nu har jag packat allt utom badrummet och mattan ska ut och skakas innan hoprullning, sen är livet här förpassat till kartonger. V...

För mig är äventyret över nu. Dagen med datumet som hägrat där framme nånstans långt i framtiden är snart över. Som jag har gråtit idag, som jag har skrattat.Vilken resa det blev. Vilken sjuhelvetes jävla resa det blev. Och nu är det slut. Nu är det ...

Nu stundar nya tider.   Nu stundar nya tider ett liv på egen hand. Från tryggheten på Väddö, i världen utanför. Vad ska jag göra nu då? Är frågan som nu ställs. Ingen mat serveras jag måste fixa själv….   Åh herre gud hur gör j...