I måndags hade vi sinnesträning ute vid havet! Åh, vilken lycka det var att få komma dit! Har suktat hela året att få tid att vara där ute. Finns inget som ger mig sådan ro att få sitta på en klippa när solen lyser och en mild vind som blåser bort den brännande känslan. Öppet hav ska det vara, blått och vidsträckt hav och himmel som möts långt, långt bort i horisonten... jag älskar det!

Det var en strålande fin dag när vi befann oss där ute på Sandvik/Haken. Vi fikade och upplevde våra sinnen. Jag skulle lida mest om jag förlorade hörseln upptäckte jag. Fast egentligen inte? Hmm... kändes mest obehagligt att inte höra något iaf...

Nåväl, dagen var underbar iaf.

Igår var det dags för utvecklingssamtal för Leo. Och det var jättebra! Han är duktig i både svenska och matte, men framförallt läsningen har han utvecklats enormt i och ligger på en nivå som man skall kunna när man går ut trean! Nu måste bara skrivandet övas upp så han får flyt i det, för får han bara koll på att skriva finns det många berättelser inuti den där lilla killen. Att snappa upp fakta har han inget problem med, med att skriva ned samma fakta... en helt annan sak. Han hade dock uppnåt de mål som vi kom överrens om vid senaste samtalet. Känns bra...

Det svider dock att veta att han nog känner sig väldigt ensam och visst han har fått bra kontakt med en kille, men inte lika bra kontakt med E's övriga kompisar. Det gör förstås ONT, fast... det kunde vara mycket, mycket värre och snart är vi härifrån och han får komma tillbaka till sin gamla miljö. Ska verkligen bli spännande att se hur det utvecklas, om han kommer hitta andra, nya vänner? Ett nytt äventyr börjar...

Har haft kontakt med FK och ordnat läkartid, så vi får se vad det slutar i...

Har varit i kontakt med studievägledare på SU, nu ska jag bara kontakta rätt person på gamla institutionen...babysteps. Blir nog bra... ;-)

Imorgon Valborg och elden är nog tyvärr för långt bort... vi får se.

Jag älskar havet.... :-D

Kan man bli annat än lycklig med den här utsikten???
  

Äntligen var det då dags för årets stora händelse! Och vad är väl en bal på slottet...jo...alldeles, alldeles underbart! Det är vad det blev.

Allt som skulle gå rätt gick rätt, skulle man kunna sammanfatta det hela med. Brudparet strålade, gästernas humör var sprudlande så stämmningen var verkligen på topp. Hela tiden!

Ja, förutom en liten gäst då vill säga; Leo. Det var nog inte riktigt vad han väntat sig, han kände sig övergiven av precis allt och alla, vilket på ett sätt nog stämmer ganska bra, men inte av anledningar som han trodde lille prinsen. Han hade det verkligen jättejobbigt, men gjorde sina tappra försök att ha det roligt och kunde ju springa ut och in som han ville i den fantastiska slottsmiljön, så egentligen gick det ingen större nöd på honom. Han hade ju fått med sig så han kunde kolla på film och somnade sur men vaknade glad! Vi hade en mysig stund på morgonen då vi upptäckte att det fans plats att vi kunde gosa lite i samma säng om vi trängde ihop oss! Det gillades! Vi hade en bra pratstund och han sa att det "var den värsta dagen i hans liv, fast det var Malins bästa för han kände sig övergiven av henne som hon inte brydde sig om honom längre" så det var verkligen himlastormande känslor inuti den lille prinsen.

Men, men slutet gott allting gott...

Själv höll det på att bli en tidig kväll för mig då jag var på rummet för att natta Leo. Smärtan i mina fötter var obeskrivlig, men näe! Jag hade starka smärtstillande kvar sen op, så jag tog en och tog mig ner till festlokalen igen, dansade... kanske inte lika mycket som jag hade önskat att jag skulle ha orkat, men satte mig strategiskt på en stol nästan vid dansgolvet så jag kunde shejka loss lite sittandes, funkar ju det med... ;-) Ljudvolymen var ändå på tok för hög för mig så jag hörde absolut ingenting vad folk sa, och utomhus var det för kallt där övriga annars förde konversationer. Nä, så jag levde på mitt smärtstillerus och sippade på ett par drinkar för att bevara och föstärka det lite och satt där på stolen i min egen lilla verklighet. Härligt att se alla underbara glada människor som var samlade...

Hoppar lite i tidsordningen här för skriver som jag kommer ihåg det... Det var en rörande dag. Grät var 5:e minut kändes det som ibland. Mest var det tårar av glädje och lycka. Men mycket av saknad. Trots att det det gått så många år nu, men en dag som denna så gick det inte att undvika att se det tomrum dom lämnat efter sig, mina älskade föräldrar. Dom borde ha varit där. Så är det bara.

Jo, visst fanns känslan av dom där, men ändå. Det var säkert dom som såg till att när brudparet kom ut ur kyrkan var det strålande sol och ett par mjuka regndroppar som föll i brudens krona; Det ska ju betyda lycka. Det tror jag det kommer göra också.

Sen var det tårar av lycka, tårar av glädje. Att få se, och att precis ALLA verkar se att dom där två är verkligen perfekta för varann, se deras lycka. Det sprider sig, det blir man lycklig av...

Tja, man kan inte ha en mer perfekt helg än den som var!

Nu är vardagen här igen och Herr och Fru Brammefors befinner sig slappandes vid någon poolkant/beach i Egypten. Det är dom värda! :-D

Brudparet! Leo vick småstunder. Då var han glad...

Min vackra syster! Hon strålade och klänningen var ljuvlig...

Jag älskar den här bilden! Mest nöjd med den av alla jag tog. Malin får hjälp ut ur bilen av sin underbara vän Jeanette som fanns tillhands hela tiden (hennes andra två brudtärnor är suveräna de med) Glädjen, värmen, lyckan och så Eric som tittar lyckligt stolt på sin vackra Brud! *Lycka*

Leo var väldigt snygg iaf...

Har inte hittat så mkt bilder på mig själv ännu. Jag när jag håller mitt tal, som blev lyckat... :-)

Den här veckan har min Prins fått mycket motion! Dom har ett "gångprojekt" vilket innebär att hela skolan ska försöka samla ihop mil så att dom tar sig till Barcelona. Jag antar att deras studiebesök till Erkenlaboratoriet medvetet hamnade den här veckan, för då fick dom gå minsann. Leo kom hem efter besöket och var ganska så trött! "Mamma, idag har jag gått 7 km!" Det var nämligen 3 km från busshållplatsen till Labbet och så gick han hem ifrån skolan! Faktum är att han frivilligt har gått hem från skolan HELA veckan fast vi har en överrenskommelse att han får åka buss hem två dagar i veckan! Jag tycker min plutt är extremt duktig jag! :-D

Själv håller jag mest på att laddar för "balen på slottet" som äger rum till helgen och har nu föryngrat mig något genom att ta bort de gråa slingorna i kalufsen och resultatet blev bra. Jag har typ färgat håret en gång tidigare i mitt liv och fick då hjälp, men den här gången gjorde jag det själv!

Om håret trillar av i nån suspekt allergisk reaktion återstår att se, jag läste nämligen på förpackningen att man skulle göra en allergitest minst 48 h innan färgning! :-O

Det läste jag dock EFTER jag färgat håret... hmm. ;-)

Det gråa är borta iaf... :-)

Lite bilder från påsklov och veckan som gick...

Leo blev varmt välkomnad i skolan! Tjejjerna rusade ut för att hälsa på honom; Han blev lite chockad... :-)

"Bruschan", Leon. Den som Leo längtar allra mest efter och det var ett kärt återseende...

En glad syster som inser att hon snart ska få åka cooool sportbil!

Efter åkturen... hon känner sig bekväm i en gul Lamborghini.... ;-)

Så var det där vad konst är...hmm, den hänger i köket hos en hyfsat välkänd konstkännare så jag antar att det ÄR konst dårå... ;-)

Det är vår!! Om inte mamma får tummen ur och frågar om hjälp med cykeln så grejjar prinsen det själv och får hjälp att ordna på ett kick! Så nu ÄR det vår...

Prinsen funderar på framtida karriär som hovmästare... för övrigt utstyrseln till "balen på slottet" som är om en vecka!!!

Och det var ju strålande solsken i fredags och lång tid innan bussen gick, så jag tog stavarna och promenerade UPP till centrum!!! (premiär)
Jag har sannerligen blivit hjärntvättad på Väddö.... ;-)

Då fanns det tid att stanna kvar en stund och kolla på en spännande biljardtunering på fritids... :-)

Sådär. Nu har bildkvoten fyllts för ett tag framöver....

Lär nog bli en hel del nästa helg från århundradets fest; Balen på slottet! :-D       

... men jag har haft lov! Påsklov. Vi har varit mycket aktiva under lovet och hunnit med att träffa massor av folk, har varit så roligt!

Höjdpunkten för Leo var nog besöket hemma i Blackeberg och skolan. När först tjejjerna fick syn på Leo så kom dom springande och nästan hoppade på Leo och tjöt av glädje: "Leeeeeeooooo är här nu!!!!!!!!" Killarna blev lika glada dom men kanske inte visade sin glädje lika sprudlande...

Så nu längtar vi hem ÄNNU mer! Och jag måste säga att jag faktiskt håller alla tummar som går att min blivande svåger kommer jobba kvar på skolan när vi kommer hem, såg att Leo skulle tycka det var kul också. Jag har ju berättat att han jobbar där, men jag tror Leo förstod det riktigt på riktigt när vi väl träffade E på skolgården... :-)

Det svämmade över i mitt modershjärta när Leo var bland sina vänner igen. Underbart!

Sen har vi träffat kusinerna på Ekerö. Bjöd Robin på biobesök; Draktämjaren i 3D. Och jag vågade mig på att köpa biljett i en helt "vanlig" biosalong, placerade visserligen killarna på varsin sida om mig, men det funkade! Visst satt jag väl inte det bekvämaste man kan tänka sig, men det gick!

Sen var vi hos bästaste vännerna i Hässelby och hade det lugnt och skönt och fick delikat mat som vanligt...blev erbjuden skjuts därifrån, men tackade FRIVILLIGT nej! Då är jag på G vill jag lova...

Lovet avslutades med att Leo åkte till sin far och jag hälsade på ute på Ekerö igen för att lättare kunna närvara vid kära systers Möhippa som blev en helt underbar dag. Det enda som kunnat vara bättre var vädret!

Jag hade fått det ärofyllda uppdraget att lura kära syster till plats där hon skulle vara ovetande om vad som väntade henne, och tror det lyckades, hon verkade överraskad...

Vi började med brunch på ett ställe där jag noga valde av alla saker som såg så gott ut att prova. Eller så noga var det väl inte när jag tänker efter såhär i efterhand.

Amerikanska pannkakor med Cholkadsås, banan och pecannötter ÄR bättre i teorin än i praktiken...det blev lite mycket, fast gott till en början!

Sen fick hon köra Lamborghini. Köra själv på motorvägen! Det uppskattades; Har nog aldrig sett någon stråla så mycket när hon insåg vad hon skulle få göra!

Efter det vart det vidare transport till världens skummaste musikstudio! Jag fick känslan av att den var inrymd i ett gammalt hisschakt! En ranglig spiraltrappa tog oss ned två våningar under jord, eller två våningar; Halvvägs ned i trappan var det nåt sorts våningsplan som påminde mer om ett stort hyllplan. Såg ut att vara "fikarummet". Längst ned låg iaf studion där syster skulle få sjunga in en sång! Och hela övriga sällskapet fick agera doakör! Kommer bli nästa listetta, garanterat....

Bra vibrationer har nog aldrig tidigare sjungits med sådan inlevelse och Lena Ph har fått en konkurrent vad gäller hanterande av mikrofonstativ... hade vi haft längre tid i studion vet jag inte VAD det där stackars stativet hade fått uppleva... ;-)

Nu var det dags att intaga föda igen och det gjordes iform av en helt gudomlig buffé i hemmamiljö. Trevligt att få chans att umgås med systers härliga vänner i avslappnad miljö. Efter detta hade min ork tagit slut, så en liten skara fortsatte ut på lokal där dom förövrigt även där hade haft väldigt trevligt!

Så om två veckor smäller det då blir det bal på slottet på riktigt! Oj, vad kul det ska bli!

Mitt påsklov i korthet... helt enkelt underbart! Och VÅR är det visst också!

UNDERBART!!!!

:-D