Äntligen var det då dags för årets stora händelse! Och vad är väl en bal på slottet...jo...alldeles, alldeles underbart! Det är vad det blev.

Allt som skulle gå rätt gick rätt, skulle man kunna sammanfatta det hela med. Brudparet strålade, gästernas humör var sprudlande så stämmningen var verkligen på topp. Hela tiden!

Ja, förutom en liten gäst då vill säga; Leo. Det var nog inte riktigt vad han väntat sig, han kände sig övergiven av precis allt och alla, vilket på ett sätt nog stämmer ganska bra, men inte av anledningar som han trodde lille prinsen. Han hade det verkligen jättejobbigt, men gjorde sina tappra försök att ha det roligt och kunde ju springa ut och in som han ville i den fantastiska slottsmiljön, så egentligen gick det ingen större nöd på honom. Han hade ju fått med sig så han kunde kolla på film och somnade sur men vaknade glad! Vi hade en mysig stund på morgonen då vi upptäckte att det fans plats att vi kunde gosa lite i samma säng om vi trängde ihop oss! Det gillades! Vi hade en bra pratstund och han sa att det "var den värsta dagen i hans liv, fast det var Malins bästa för han kände sig övergiven av henne som hon inte brydde sig om honom längre" så det var verkligen himlastormande känslor inuti den lille prinsen.

Men, men slutet gott allting gott...

Själv höll det på att bli en tidig kväll för mig då jag var på rummet för att natta Leo. Smärtan i mina fötter var obeskrivlig, men näe! Jag hade starka smärtstillande kvar sen op, så jag tog en och tog mig ner till festlokalen igen, dansade... kanske inte lika mycket som jag hade önskat att jag skulle ha orkat, men satte mig strategiskt på en stol nästan vid dansgolvet så jag kunde shejka loss lite sittandes, funkar ju det med... ;-) Ljudvolymen var ändå på tok för hög för mig så jag hörde absolut ingenting vad folk sa, och utomhus var det för kallt där övriga annars förde konversationer. Nä, så jag levde på mitt smärtstillerus och sippade på ett par drinkar för att bevara och föstärka det lite och satt där på stolen i min egen lilla verklighet. Härligt att se alla underbara glada människor som var samlade...

Hoppar lite i tidsordningen här för skriver som jag kommer ihåg det... Det var en rörande dag. Grät var 5:e minut kändes det som ibland. Mest var det tårar av glädje och lycka. Men mycket av saknad. Trots att det det gått så många år nu, men en dag som denna så gick det inte att undvika att se det tomrum dom lämnat efter sig, mina älskade föräldrar. Dom borde ha varit där. Så är det bara.

Jo, visst fanns känslan av dom där, men ändå. Det var säkert dom som såg till att när brudparet kom ut ur kyrkan var det strålande sol och ett par mjuka regndroppar som föll i brudens krona; Det ska ju betyda lycka. Det tror jag det kommer göra också.

Sen var det tårar av lycka, tårar av glädje. Att få se, och att precis ALLA verkar se att dom där två är verkligen perfekta för varann, se deras lycka. Det sprider sig, det blir man lycklig av...

Tja, man kan inte ha en mer perfekt helg än den som var!

Nu är vardagen här igen och Herr och Fru Brammefors befinner sig slappandes vid någon poolkant/beach i Egypten. Det är dom värda! :-D

Brudparet! Leo vick småstunder. Då var han glad...

Min vackra syster! Hon strålade och klänningen var ljuvlig...

Jag älskar den här bilden! Mest nöjd med den av alla jag tog. Malin får hjälp ut ur bilen av sin underbara vän Jeanette som fanns tillhands hela tiden (hennes andra två brudtärnor är suveräna de med) Glädjen, värmen, lyckan och så Eric som tittar lyckligt stolt på sin vackra Brud! *Lycka*

Leo var väldigt snygg iaf...

Har inte hittat så mkt bilder på mig själv ännu. Jag när jag håller mitt tal, som blev lyckat... :-)