...vilket är att blogga, enligt en god vän! ;-)

Det som framkallade panikkänslan igår var att åka rulltrappa nedför! Igår var jag alltså tvungen eftersom hissen var avstängd vid KTH när vi kom dit. Min första tanke var att "nehepp, det här går inte, vi får åka hem igen! Jag gör det inte!"

Leo såg min panik och försökte lugna mig: "Ingen fara mamma! Du kan åka, jag håller dig i handen!"  Min riddare...  

Visst värmdes mitt hjärta av de orden, men ångesten hade verkligen gripit tag i mig. Jag stod och stirrade på rulltrappan, på stegen och hur fort det såg ut att gå. Skräckbilder i huvudet hur jag trampar mellan två steg när jag kliver på och inte hinner rätta till för jag är så långsam och hur jag trillar framlänges och bara rasar nedför trappan och ja... bara dör! :-O

Jag kände paniken. Hjärtat som dundrade i bröstet. Tittade på mina handflator och tom såg hur fuktiga de blivit. Torr i munnen och hastig andhämtning. Kände ett släng av yrsel också.

Så började jag studera folk som klev på rulltrappan istället för stegen. Såg hur lugnt och stilla de klev på. Tittade jag på dem så gick det ju inte alls lika fort. Jag vet att jag klarar av att åka rulltrappa uppför om än med lite, lite obehags känsla, men vetskapen om att man ramlar uppför inte KAN resultera i ett lika ödestigert fall som nedför gör att jag vågar mig på det numer.

Jag påminde mig själv att min gång inte är lika besvärad numer och jag har bättre balans än för bara ett par månader sen. Så jag fokuserade på det och bestämde mig. Nu.

Och så gjorde jag det.

Leo väntade på mig nere på perrongen och gav mig tummen upp när han såg mig i rulltrappan.

Jag var matt när jag stod där i rulltrappan och panikkänslan släppte genast, men den där totalt euforiska känslan uteblev och jag kommer nog känna stort obehag de gånger jag tvingas till att ta rulltrappan. Fast lite skönt kändes det allt...

Läste mycket på bussen igår när jag åkte med Leo. Kändes bra. Läste klart "Hjärnkoll på vikten" (Martin Ingvar bla) och påbörjade "Konsten att vara snäll" (Stefan Einhorn)

Bokrean är ju igång så jag hann faktiskt med en sväng på Åhléns city efter jag lämnat Leo och innan jag skulle vidare ut till Väddö igen. Hade tänkt vara kvar i stan längre och ta sista bussen hem vid 21, men orken tog tvärslut, så det blev inget med det. Men orken brukar vara slut redan efter jag lämnat Leo, så lite framsteg är det allt. Tänkte på det vår härliga gympa lärare Karin sa i veckan: "Att ta bussen in och göra något som man tycker är roligt, som att promenera på muséer, utställningar, stadsvandringar får OCKSÅ räknas till den dagliga rörelsen!"

Jag får ju inte glömma det. Jag är ingen naturmänniska och jag kan ju vandra jättelånga sträckor i stan och bara titta vackra hus och fönstershoppa. Så har jag ju alltid gjort! Det räknas ju faktiskt också! Inte glömma det...

Har tränat stavgång och kanske, kanske blir det en tur på motionscykel. Har fått ett nytt ställe uppriggat, som kan funka bättre. Får se om jag ger mig på det. Annars är det en av utmaningarna under Sportlovet! Jo, så lyxig tillvaro har jag att jag har sportlov!

Sådär, nu har jag fokuserat en lång stund på det viktiga... eller hur? :-)

Är ju pigg efter slummer på soffan, så kan ju passa på att uppdatera.

Idag överkom jag en rädsla. Och den var rejäl vill jag lova. Ren och skär panik med bultande hjärta, svettiga handflator, svårt att andas och tårar. Men jag gjordet'

Kanske utvecklar imorrn.

Ökat min kondition med 15% sen början av december. Det är ju bra... :-) Hjärtat slår stabilare med jämnare puls.

Det tar sig....

Vi skulle ha fått besök i helgen, men varningar om öväder och allmänt kaos gjorde så våra vänner höll sig hemma. Smart tänkt, men man blir ju inte mindre besviken för det. Trist!

Igår hade vi en riktig slappardag. Tog oss ut endast för att få lite föda i oss. Tittade på en film på DVD och en på TV. Leo börjar uppskatta lite engelska filmer nu, för han hänger med att läsa på remsan riktigt bra nu! Kul.

Vi kollade mellot, men inget som fastnade direkt, vi gillade han som sjöng på det udda språket.

Idag ville Leo ha godis och jag ville inte handla. Då går jag själv! Sa min stora lilla kille. Så han fick en promenad till ICA och fick handla godis (till mig också :-O) Han var väl borta ca 1 timme, och mobilen var med. (Jag ringde bara 1½ gång... )

Själv så gick jag inomhusstavgång först 30 varv vilade nån minut och sen 20 varv till. Tog tid. Gick precis 30 min!

Efter det lyckades jag få med mig Leo till gympasalen och spela lite badminton och leka med lite bollar, där höll vi väl på nån halvtimme.

Annars är det mycket tankar som kretsar kring Etik och Moral för tillfället. Vi har börjat ett nytt tema med Livsåskådning. Vad är rätt? Vad är fel? Kan man verkligen alltid vara principfast? Det snurrar däruppe vill jag lova.

Å inget är det på TV för det där OS-spektaklet. Och vår lär det väl aldrig bli... *suck*

Nä... får väl spela lite mobilspel.

Får nog min nya mobil imorrn, med värstingkameran i! Då ska här fotas...

Se där. Det finns visst alltid något att glädja sig åt...

Igår var en fin dag. Arbetet fortskred med vårt projekt och vi lyckades väl samla ihop några av våra idéer. Vi fick en härlig stund med vår kära klasskamrat då satt och sjöng och pratade och skrattade en stund. Det var härligt.

Leo råkade ut för en liten olycka i skolan! Han lyckades ramla så olyckligt att han började blöda näsblod. Han skrapade den nog också för han är lite röd på näsan och precis under den, ovan läppen.

Idag ska vi ha "gemensam" dag och jag ska vara med i bakgruppen. Kanelbullar ska det visst bli...

Vill ha vår nu tack!

Man får jättegärna lämna kommentarer här även om man inte gjort det förut. Det verkar ju som om det är fler som läser än Ni som vanligtvis är modiga och lämnar kommentarer, skulle vara kul att veta vilka ni andra är dock! :-)

Idag hade vi målfokusering och övade med lite bollpricklekar och balansgångsövningar innan vi fick testa bågskytte! Attans vad kul det var! Det vill jag göra mera av...

Jag började bra den här veckan med inomhusstavgång i ca 30 min. Förra veckan var sådär ur motionssynpunkt.

Förra veckas lilla viktuppgång hänger nog samman med mens. Ser så ut när jag nu kollar bakåt. Ny vecka. Nya möjligheter.

Leo var hos sin kompis i Lördags och dom har planerat för hur de ska hålla kontakten när vi flyttar hem igen. Dom ska brevväxla! :-D

Är så glad för min plutt...

Idag hade vi lektion om fisk. Jag hamnade i gruppen "koka torsk". Kan ju tyckas vara en enkel sak. Men saker man bör tänka på:

• Oftast är det dubbelgraderingar i kastruller, så "3" betyder inte 3 liter när vattennivån är ganska liten i förhållande till storleken på kastrullen...
• Man bör lyssna lite mer noggrannt på sina klasskamrater som lite försiktigt undrar "Men... är du säker på att det verkligen är 3 liter vatten?"

*host, host*

Fast egentligen var jag ju medveten om vad jag gjorde; Jag kokade torsk på norskt vis, för så gör man tydligen där... ;-)

Finns inga misstag! Bara nya erfarenheter...

Veckan började med redovisning av ett grupparbete som gick förvånansvärt bra. Jag var med i gruppen som skulle hålla ett lektionstillfälle om "Kött". Kände mig hyfsat förberedd lyckades plocka ut det viktigaste och delge det sen. Ett stort problem för mig annars. Jag gillar ju att researcha så det kan jag ju ägna mig åt i evighet, men sen att plocka ut det väsentliga är trixigare och brukar resultera i kortslutning i hjärnan så det blir pannkaka. Fick även en snilleblixt i sista sekunden att alla skulle åka och handla köttet så vi fick lektion även i affären. Det uppskattades av övriga, så det blev en bra dag.

Hela veckan har för övrigt varit bra och stämmningen i gruppen är ju mycket bättre. Men vi har ju en del att tampas med. En klasskamrat har nämligen en väldigt svår sjukdom, så vi går iprincip omkring och väntar på ett besked. Och det kommer inte vara ett glädjande besked, utan det kommer vara ett dödsbesked. Fast man vill ju hoppas och tro på mirakel...

Det smittar av sig på humöret, även om den dåliga stämmningen inte direkt har med det att göra utan det är en massa andra faktorer, men jag tror vi kan få det att fungera, och faktiskt KAN jag fungera utan att ta allt personligt. Och jag försöker verkligen bidraga så gott och mycket jag bara kan till att det ska vara fungerande. På mitt sätt. Och jag hoppas det är tillräckligt...

Sen har det varit seminarium att starta eget företag, bra att få information om sånt. Sen börjar ju vårt projekt jubel få nån sorts form. Ska bli en revy är det tänkt. Och jag har skrivit ny text till välkänd text som just nu ser ut att bli avslutningsnummer.

Sen vill väl läraren helst att alla ska bidraga med nån sorts dans. Jag är skeptisk...

Sen har vi även meningsfulla lektioner i näringslära den här terminen. Då inser jag att jag faktiskt gillar kemi och molekyler och hur det fungerar...

Idag har vi börjat med ett nytt tema; Livsåskådning. En ny lärare från gymnasievärlden. Här snackar vi ordning och struktur och välplanerat! Det gillar jag. Blir spännande och intressant tror jag...

Inte min bästa motionsvecka, men fick Leo att spela lite badminton en dag och så hade jag lite bollek för mig själv sen. Bättre än inget, men ska bättras till nästa vecka.

Mostrarna på besök i helgen och Leo ska hem till en klasskompis som han själv säger om: "E och jag är verkligen kompisar. Vi är liksom 200miljoner mycket kompisar."

Jag jublar och blir alldeles till mig av glädje. Finally!

Jag hedrar min dödssjuke vän genom att glädjas och njuta av livet...