Cilla

3 oktober 2009 15:55

Jag tycker du är superduktig Maria!!!! Och jag tänker som du, bra att vara på Hudding där all kompetens finns. Vet du hur länge du blir kvar efter operation? Stor kram från Cilla

Neta

4 oktober 2009 00:39

Lycka till!

Anette

4 oktober 2009 14:27

Bra Maria! Smärtan betyder att du lever!!! Nu ska du fokusera på det positiva och inget annat finns, OK! Leo-pojken behöver känna att du är säker på att allt kommer att gå bra, han oxå!

Anette

5 oktober 2009 08:10

Förstår att det är många tankar som snurrar i huvet.
Jättestort lycka till!! Du är så himla bra!!

An1

7 oktober 2009 11:04

Hur länge ligger du kvar på Huddinge? Man kanske åker hem rätt snart? Kan man komma och hälsa på?

Det är väl superbra att du prövar att minska måltider och smakar på måltidsersättning och andra alternativ som en förberedelse. Men jag kan gott förstå om det inte känns jätteupplyftande. Själv är jag också rätt bra på att stoppa i mig fy-fy saker. Tur att man har sitt rörelsebehov...

Du får tänka på något positivt framåt i tiden. Jag ser framför mig när du cyklar till Kaanan med Leo och svingar minigolfklubban med lätthet - vi kan tävla - jag och Felix mot dig och Leo - eller vad vet jag vad du tycker är positivt (kanske fel exempel?)

Vi hoppar från hopptornet - inga problem och vi tar en tur med kanoten

...nu kanske jag skrämt dig så du inte vill operara längre ;-) Du tänker kanske - "Hur ska jag kunna säga nej till alla galna förslag?"

Bra att du kan "skriva av dig" och får ur dig en del ilska? ångest? frustration? med din vanliga bitande sarkasm (som jag uppskattar så in i bängen). Men glöm inte det positiva.

Du är så stark och bra Maria, och du säger vad du tycker. Fortsätt med det på Huddinge så kommer allt gå bra!

Kräv också att få se planering för eftervård. Det kommer bli superviktigt. Hur tar Leo saken? Finns strategier för honom om han skulle bli orolig eller liknande? Förlåt om jag undrar såhär - du har säkert koll på allting men jag är kanske mer än lovligt miljöskadad. (eller bara skadad?)

Hoppas du hinner njuta av hösten också!

Kram Annette

Maria

7 oktober 2009 19:00

An1: Jag har inte sett röken av eftervård, men jag ska ta tag i saken imorgon och försöka ringa runt. Jag har inte klarat av att tänka efter-op eftersom jag bara tänkt; Tänk om jag inte vaknar? Har nu samtalat med bra kurator om det och funnit en strategi kring det.

Angående Leo så kommer Malin att bo här med honom då jag ligger inlagd, och idag har han få se operationsärren på en klasskamrat som gjort en liknande op med titthål, och det är ju vad man siktar på att göra med mig också, så det ser ju inte allt läskigt ut.

Jag har långt ifrån koll på allting, men ska försöka skaffa mig det.
Jag tänker positivt också (kan det emellanåt) och Leo och jag har länge planerat för hur det blir när mamma kan sitta på gräset och ha picnic.
Cykla till Kaanan ser jag framemot... Kanotturen är jag mer skeptisk till HUR vältränad jag än blir... men vem vet... man dras väl med av Hälsopedagogerna här på skolan innan året är slut; Dom är ju paddeltokiga... ;-)

Kan nån förklara för mig varför alla mina vänner verkar heta Anette? Två nya har jag dessutom fått här på skolan!! :-D
Sluta för all del inte att kommentera bara!!

Kramar

Anette

8 oktober 2009 13:48

Därför att Anette är världens finaste namn eller??!!!!!