Helgen fortskred i lugnets tecken och Leo var nog lite uttråkad mot slutet, han hade bra gärna velat åka skridskor. Nästa vecka har dom friluftsdag och då ska dom åka skridskor, så då blir det av. Tur det.

Imorgon har dom "Hälso-kickoff" på Leos skola som avslutas med en kvällsföreläsning för föräldrar. Hade sett fram emot att gå på det, men nu har dom helt plötsligt ändrat lokal och ska vara på ett ställe som är svårtillgängligt för mig, så då tappade jag genast lusten att närvara.

Idag hade vi "fritt" arbete så det blev en väldigt lugn dag, såpass lugn att jag blev så rastlös att jag FRIVILLIGT motionerade! Skönt. Hade ont i magen vid lunch så jag drack bara fil. Blev bättre sen. Har slutat med en medicin som har minskat produktionen av magsyra, och det har känts! Men det börjar avta nu som tur är, och nästa måndag ska jag ju på återbesök till Huddinge, ska bli spännande att se vad dom säger då.

Min lilla gullunge tjatade sig till matteboken igen och har räknat matte hela eftermiddagen, och läser massor gör han. Är så glad att han tycker det är roligt, livet blir så mycket enklare då...

Har surfat runt på universitetets hemsida och börja odla en tanke; Tänk om jag skulle försöka ändå...? Det kanske är dags att sluta klanka ner på mig själv och inse att jag HAR nog en hel del kunskaper? Kanske skulle jag klara av att utföra ett arbete ändå så jag kan slutföra nån gång? Inte i hamn riktigt än...

Hur säger man... det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter?