Det närmar sig verkligen nu...

För att uppdatera lite kring mitt förra inlägg som bara försvann i sajberspejs, så berättade jag bla att vi hade en kristerapeut på skolan som satt med oss en förmiddag och det kändes bra eftersom han som hade erfarenhet av krissituationer tyckte att det var en av de magstarkaste historier han stött på som vi har gått igenom. Det kändes bra att få höra att någon helt utomstående tyckte att detta var en STOR och mycket udda händelse att behöva gå igenom. Nu när jag kunna lägga det lite bakom mig tycker jag till stora delar att det hanterats på ett bra sätt; Saker kan nog ALLTID hanteras på bättre eller annorlunda sätt, men det blir godkänt.

Jag är inte arg längre. Jag är ingenting längre. Alltså iförhållande till själva händelsen, händelserna. Det är en fruktansvärd tragisk historia.

But life goes on.

Det är hektiska tider på Väddö nu. Och solen den skiner.

Och jag ska flytta hem snart!

Shit, massor att fixa ju... :-O

Och på måndag blir det Arholma, men inte med cykel för min del... tiden var för knapp.
Sen ska Leo på "läger" nästa To-Fr.
Och jag har tydligen gått med på att STARTA i Vårruset den 2/6...

Som sagt... de é mycke nu!!