Hur länge sen var det jag skrev nåt vettigt egentligen? En hel evighet känns det som. Hänt en hel del har det gjort iaf...

Förra helgen var intensiv vill jag lova. Leo hos sin pappa och jag roade mig lite för en gångs skull. Var på Gardell på folkoperan och satt mycket riktigt som en sardin fastklämd i ett skruvstäd, men Jonas var ju på scenen så det gjorde inte så mycket. Han är helt enkel formidabel i sina tankebanor. Jag menar, att man kan få oss att köpa att essensen av bibeln kan sammanfattas i meningen "kom nu ketchup, så går vi" och man tänker, javisst är det så. Självklart! Jag inser väl dock att man nog måste vara Gardellfrälst för att uppskatta det. Humor och glädje blandat med allvar och sorg. En härlig eftermiddag.

Kvällen blev inte sämre för då fick jag följa med svägerskan hem och gosa lite med mina tre underbara brorsöner. Tre små charmtroll som blir så glada när man kommer. Är så härligt!

Sovplatsen behövde jag för att få lifta med bror till Huddinge på måndagen eftersom han ändå passerar där påväg till jobbet(man får inte vara dum!). Det var dags för återbesök på det stora sjukhuset. Vet inte vad jag förväntar mig av läkarbesöken egentligen, men jag blir alltid förvånad när jag kommer därifrån.

Jag fick träffa "min" kirurg iaf, det kändes bra. Jag gillar honom skarpt. Han frågade om hur jag mådde och så fick jag väga mig på en våg som det sa knak om. Så den gick ju inte att lita på. Tur att skolan har en riktigt bra rejäl sak som man verkligen kan lita på så jag visste. JAg har en rak nedåtgående trend och det känns bra.

Sen var det ju detdär med frågan huruvida steg två av operationen skall bli av och jag fann mig själv säga. Jag har funderat mycket och nog kommit fram till att jag faktiskt kommer behöva en till operation.

Hup! Sa jag det helt frivilligt utan pistolhot? Sa jag verkligen det och det känns helt rätt och riktigt? Tydligen. För så är det..

Den kan komma att bli av redan till sommaren.

Lite dålig stämmning i gruppen för tillfället vilket känns fruktansvärt frustrerande för tillfället. Jag försöker agera och handla och tänka på bästa sätt, men det känns lite som hur man än gör så blir det liksom alltid nåt fel. Frustrerande är bara förnamnet...

På onsdagen provades det på curling. Jag var med till hallen iaf och hade på mig ett par curlingskor UTAN glidsula! Gick INTE ut på isen. Jag menar har man spikbroddar på sig bara det kan finnas is på EN vattenpöl och inget mer så ställer man sig inte på en is frivilligt! Så är det med det.

Sen har klassen kommit på nåt galet mål att vi ska cykla till Arholma och paddla i maj! Jo, jo...

Nu ska jag släpa mig och prinsen ut ett tag så vi aktiverar oss lite i friska luften.

 

Ylva

7 februari 2010 09:34

Klart ni ska cykla till Arholma! Det är superbra att ha ett mål och nu har du något att tänka på när du sitter på motionscykeln.
Jag hejjar på dig!
Kram

http://wingren.blogg.se

 

Mamma Muu

8 februari 2010 09:02

Fint att du är på banan igen. Har saknat dina inlägg!

 

an1

11 februari 2010 14:37

I stort sett verkar det mesta gå framåt i ditt liv - hoppas du kan stanna upp och glädjas åt det ibland?

Synd det här med dina studiekamrater. Jag känner så väl igen mig. Det tar mycket energi att fundera över gruppens sammanhållning och olika målsättningar som individerna kan ha. Det som man kanske kan se som positivt är att du verkligen får träna alla metoder och modeller ni läser om i gruppspsykologin. Samtidigt är det enda rätta ibland att inte "ta på sig" andras problem. Hoppas som sagt du kan njuta av din viktnedgång, övriga händelser som Gardell, nya perspektiv, släkt och kompisar, vårtendenserna - och Leo såklart (men det syns ju att du gör när man läser här...) Låt inte dålig stämning i gruppen ta allt för mycket av din goda energi!

lätt att säga - svårt att göra - själv gillar jag inte "dåliga stämningar och kan "krumbukta mig" ganska mycket för att förändra en dålig stämmning

 

Sara

11 februari 2010 21:59

INte min grej att ha åsikter om, men ajg undrar ändå: Varför göra op 2 redan i sommar? Du kommer ju gå ner länge till med den första open.

 

Maria

16 februari 2010 00:40

Sara: Klart du får undra! Att göra steg två av op är en medvetenhet som slagit mig. Visst jag går ner, visst jag äter mindre. MEN man kan äta mycket mer av onyttiga/olämpliga saker utan att mättnadskänsla infinner sig. Visst, det går bra här på Väddö med "bra" matvanor, men vad händer när jag kommer hem? Jag är realist. Jag behöver effekten av minskat näringsupptag genom omkoppling av tarmarna, dvs en GBP.
Till sommaren har jag troligtvis nåt en platå, därför en op innan en uppgång ev sätter in!

 

Sara

17 februari 2010 00:30

Jag är såklart ingen expert på området, men jag har en kompis som gjorde sin första för ett år sedan. Hon har gått ner ca 60 kilo (om ej mer) Hon har ej gjort nr två ännu. Jag får för mig att effekten på sikt är bättre om man går ner så mkt man kan med op nr 1 först, dvs att det går minst ett år mellan operationerna. Och först när viktminksningen helt har avstannat med op 1, då gör man op 2.

Själv "räknar jag med" att fortsätta gå ner i vikt iaf 10-12 månader till. En 40-50 kilo till är vad som behövs för normalt BMI, men själv är jag mer än nöjd om jag går ner en 30 till :-)

Nu hoppas jag att du kan ärva mina kläder :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... men följ gärna med till http://nustundarnyatider.bloggplatsen.se   Nu har vi varit hemma i snart 3 veckor och livet börjar sakta ta form igen. En del nya vanor sitter, en del gamla hjulspår är så djupa att jag halkat in i dem igen. Fast även ...

Sitter vid datorn i klassrummet. Har nu städat färdigt och väntar på att Leo ska komma hem och att syster yster ska komma. Vi packar bilen med det sista går på avslutning i Väddö kyrka och sen är det bye bye Väddö och Heeeeellooo Blackan! Det här ä...

Nu tror jag alla elever har lämnat skolan. Det är tomt på parkeringen och dom enda jag sett är golfare som övernattar...Nu har jag packat allt utom badrummet och mattan ska ut och skakas innan hoprullning, sen är livet här förpassat till kartonger. V...

För mig är äventyret över nu. Dagen med datumet som hägrat där framme nånstans långt i framtiden är snart över. Som jag har gråtit idag, som jag har skrattat.Vilken resa det blev. Vilken sjuhelvetes jävla resa det blev. Och nu är det slut. Nu är det ...

Nu stundar nya tider.   Nu stundar nya tider ett liv på egen hand. Från tryggheten på Väddö, i världen utanför. Vad ska jag göra nu då? Är frågan som nu ställs. Ingen mat serveras jag måste fixa själv….   Åh herre gud hur gör j...