I ena sekunden försvann en enorm tyngd över bröstet för saker utreddes med en person för att sekunden senare landa i magen  som en knytnäve när sms från min sjuka vän poppade upp.

Det känns som om det kanske var det sista?

Det kanske var det sista?

Det var det sista?

Det sista...

Jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin kommer att kunna förlåta dig...

 

Cilla

21 mars 2010 21:32

Nej men Maria, vad tråkigt! Vad ledsamt att höra - får för mig att det rör din klasskamrat. Stor kram från Cilla

 

an1

22 mars 2010 23:40

Känner igen mig i tankar om "det oåterkalleliga" när någon lämnar oss och dör
Ångest
Sammtidigt har jag alltid haft tillit till att jag tar mig ur sorgen
vi är så gamla att vi upplevt detta tidigare och vet att man så småningom kan tänka på goda minnen utan den där fruktansvärda smärtan - är det inte så?
Det är väl sådana tankar som kan ge tröst?
Å en kram och ett skratt från någon i vardagen - som Leo kanske

 

Maria

23 mars 2010 13:08

Det är situationen här på skolan som gör hela grejjen... så overklig. Personen i fråga finns på skolområdet men inte närvarande, så man är så "nära" men inte. Så situationen är helt enkelt... underlig.

http://mariaochleo.bloggagratis.se

 

AL

24 mars 2010 12:49

tänker att sjukdom och död är
allmängiltigt
förra året hade jag en arbetskamrat vars man var dödssjuk
Det påverkade mig mycket
Jag kände ju inte ens hennes man
Han gick igenom en lungtransplantation
Det verkade först som en lyckad operation
sedan dog han nästan oförklarligt
efter att han repat sig ganska väl
Hotet fanns där hela tiden
Efter han död kändes det overkligt även för mig
Trots att jag aldrig träffat mannen ifråga var det overkligt att han var död

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... men följ gärna med till http://nustundarnyatider.bloggplatsen.se   Nu har vi varit hemma i snart 3 veckor och livet börjar sakta ta form igen. En del nya vanor sitter, en del gamla hjulspår är så djupa att jag halkat in i dem igen. Fast även ...

Sitter vid datorn i klassrummet. Har nu städat färdigt och väntar på att Leo ska komma hem och att syster yster ska komma. Vi packar bilen med det sista går på avslutning i Väddö kyrka och sen är det bye bye Väddö och Heeeeellooo Blackan! Det här ä...

Nu tror jag alla elever har lämnat skolan. Det är tomt på parkeringen och dom enda jag sett är golfare som övernattar...Nu har jag packat allt utom badrummet och mattan ska ut och skakas innan hoprullning, sen är livet här förpassat till kartonger. V...

För mig är äventyret över nu. Dagen med datumet som hägrat där framme nånstans långt i framtiden är snart över. Som jag har gråtit idag, som jag har skrattat.Vilken resa det blev. Vilken sjuhelvetes jävla resa det blev. Och nu är det slut. Nu är det ...

Nu stundar nya tider.   Nu stundar nya tider ett liv på egen hand. Från tryggheten på Väddö, i världen utanför. Vad ska jag göra nu då? Är frågan som nu ställs. Ingen mat serveras jag måste fixa själv….   Åh herre gud hur gör j...