För mig är äventyret över nu. Dagen med datumet som hägrat där framme nånstans långt i framtiden är snart över. Som jag har gråtit idag, som jag har skrattat.
Vilken resa det blev. Vilken sjuhelvetes jävla resa det blev. Och nu är det slut. Nu är det över...
Eller så har det bara börjat?

Jag gråter och jag skrattar. Jag ler och jag minns och jag saknar. Ja redan...
Så mycket uppskattning jag fått. Så många positiva beskrivningar kring min person.
Jag fick ett stipendium av skolan på 1000:-
Jag är glad. Jag är stolt och helt förstummad. Får inte ur mig nåt vettigare än såhär. Nu återstår packning...tvättstuga imorrn, packning och så flytt på Söndag.

Nu stundar nya tider...