... men följ gärna med till http://nustundarnyatider.bloggplatsen.se

Nu har vi varit hemma i snart 3 veckor och livet börjar sakta ta form igen. En del nya vanor sitter, en del gamla hjulspår är så djupa att jag halkat in i dem igen. Fast även om hjulspåren är desamma känns det som om omgivningarna har förändrats lite, eller snarare... Jag stirrar inte ner på vägen  så att det är just bara hjulspåren jag stirrar på längre. Jag har lyft lite på huvudet och börjat blicka lite mera framåt, åt sidorna och på det som passeras och finns runt omkring. Ja, det är en beskrivning som funkar på hur jag känner mig efter året på Väddö.

Jag har gått upp 1 kg sen jag kom hem. Och visst det är väl vad jag brukar pendla mellan veckovis och ibland dygnsvis, men det som är trendbrottet vid hemkomst är att vikten är +1 kg mellan två månadsvägningar, och det hände ALDRIG under tiden på Väddö. Som sagt kunde jag pendla veckovis eller ligga på +/-0 vid månadsnoteringen, men inte en gång att det var +.
Jag har räknat med detta vid hemkomsten, så jag är inte direkt orolig, fast visst känns det lite trist att behöva rita in en uppåtgående punkt i mitt diagram...

Jag måste fundera ut ett ställe jag kan ta mig så jag kan fortsätta med mina veckovägningar. Behöver den kontrollen...

En jättestor förändring jag känner från tiden före och tiden efter Väddö är att orken/kraften/lusten/viljan är så otroligt mycket större/högre mellan då och nu. Det var ju faktiskt det jag mest ville få ut av mitt år på Väddö, och det har jag ju uppnåt.

Så på personliga utvecklings planet är det +++++

Vad gäller motion och rörelse har jag ju fördubblat min ork skulle jag väl uppskatta det till. Rörelseglädjen finns väl inte riktigt där ännu till fullo, men det är större och på uppåtgående.

Så motions, rörelse delen får +++

En stor besvikelse är att matlagningsglädjen inte kunde bli större under året på Väddö, det beror till stor del att jag inte är nöjd med upplägget för fem öre på just den punkten under kursen. Jag hade verkligen önskat (och har verkligen påtalat det vid flera tillfällen till min lärare) att det skulle varit MINST 1g/v med praktisk matlagning. Under kursen blev det mest matlagning som tvunget måste följa periodens tema, och då inte ens tvunget att det måste vara matlagning. Då blir det som det blir också. Jag tror vi lagat mat vid 8 tillfällen under två terminer. Det är alldeles för lite. Så jag är väldigt besviken. Hälften av matlagningstillfällena fick jag väl ut någonting av som jag kan använda mig av. Inte mer...

Så kostdelen får +(+)

Medelbetyget blir ju ändå övervägande positivt så jag ångrar inte mitt år på Väddö, vill definitivt inte ha det ogjort!

Leo är verkligen överlycklig att vara hemma igen! Vi var på avslutningen för Älmstaskolan på tisdagkvällen och han då med att medverka på Blackebergsskolans avslutning på Onsdagmorgonen, det var verkligen jättebra! Då fick han en chans att träffa alla sina gamla klasskamrater. Det var efterlängtat. Han började på fritids här hemma den 14/6 och även det har varit bra. Det är ju inte helt friktionsfritt att "komma tillbaka" efter så pass lång frånvaro vi haft, men det funkar. Gamla vänner finns kvar och han håller även på att hitta nya. Det märks att det är en sorts sorg att allt inte är helt som vanligt och att det inte bara är att halka in där det slutade liksom. Men han är nöjd...

Och så har vi ju startat om här hemma genom lite omstrukturering; Vi har bytt rum Leo och jag! En klar hit... :-)

Sådär. Nu är vårt äventyr slut, fast ett nytt har börjat. Ett nytt som helt enkelt är livet. Livet kan jag inte och vill jag inte sätta ett slutdatum på. Väddö hade ett slutdatum, därför avslutar jag den här bloggen och som ni vet (hoppas jag) så har jag ju redan börjat skriva på annat håll...

http://nustundarnyatider.bloggplatsen.se

Jag när jag flyttade in...

Jag när jag flyttade ut...