Idag hade vi utvärdering av första blocket som tydligen är slut. Och från många håll hördes... Jaha, så vi har alltså BÖRJAT med det här temat/blocket? Det var som fan. Eftersom dom inte behagat tala om ens vad TANKEN var med vissa moment har man haft lite svårt att fatta relevansen och sammanhanget.

Och igår hade vi helt plötsligt en EU dag och fick sitta och kolla på en webkonferens med helt värdelösa talare, så dåligt att det kändes pinsamt... vi fick ju till ett rätt bra uppföljningsprojekt på temat "klimatfrågan": Vad gör ni på eran skola?

Projekt spåra grisen: Var hamnar alla matrester som vi skrapar ner i hinken märkt mat till grisen EGENTLIGEN? Är grisen i själva verket en kompost? Spännande fortsättning följer...

Imorgon studiebesök på bondgård och en massa grönsaker...

Helgen har ägnats åt resande och besök. Jobbigt och trevligt värre men ack så det känns nu! Somnade i soffan medans jag jag försöker fnula ut ATTRAKTIVA mål och delmål! ATT det ska va så inihelvete jävla svårt!

Jag hatar verkligen att behöva mäta en prestation så att den ska belönas!

Nästa måndag är det undersökning och inskrivning till OP och den 15:e kan jag komma att ligga på operationsbordet. Det gör ju VERKLIGEN saken lättare att fundera ut ATTRAKTIVA mål och delmål.

Men jag tar och går och lägger mig istället....

Tack Cilla för trevligt besök! Kom snart igen! :-)

Tack så jävla mycket ditt jävla superpucko!

Trodde jag skulle få älta min dödsångest, men inte då...

Idag kan jag INTE ta till mig Kay Pollak iaf...

Idag har jag åkt berg och dalbana i humör/känslor vill jag lova.

Dags att sova....

Kan ju vara bra... då missar man inte att man fått 3 nya kommentarer. Men nu blev jag glad när jag loggade in...

Det är väl så att smekmåandsfasen är över så det har varit ganska oroligt i gruppen under veckan. Vi har en i gruppen som är väldigt avvikande då denne har något psykiskt problem, (typ schizofreni eg. bara hörsägen). Vi har fått tillsägelse att inte bry oss om individen, utan h*n ska flyta med som övriga. Det hände en incident i måndags mellan två gruppmedlemmar som ledde till upprörda känslor och ett väldigt omoget beteende från en av deltagarna.

Det skapar helt klart oro i gruppen. Själv känner jag mig orolig för på mitt första lab-jobb så kom det en gång en kille som verkade helt ok till en början, men så började han slarva med sin medicin vilket ledde till att han började med sina tvångsbeteenden och därtill aggressiva beteende vilket ledde till att han nästa slog ner en kollega till mig, helt utan anledning.

Så just nu känns det som om en hel del oroliga rädda känslor hade kunnat undvikas OM vi som grupp hade kunnat få lite mer information på vilket sätt man ska förhålla sig. Det blir liksom för mycket snack i onödan, av negativ art.

Men, men... har tillbringat Lördagen att läsa Kay Pollak, "Att växa genom möten" så jag ska väl ändra mina tankar radiklat...

Blev/är ledsen för att helgkvarvarande klasskamrater åkte till Norrtälje och ingen frågade ens om jag/vi hade lust att följa med. Och det gör jävligt ont att inte ens bli tillfrågad. Ingen frågade ens vad våra helgplaner var. Inte så att jag tror att det är nån illasinnad bakomtanke bakom, för dom pratade öppet om det vid frukost och frågade tom om jag visste om det fanns något roligt i Norrtälje. Ledsen har jag varit iaf, SKA fråga dom imorgon och förklara hur jag kände det...

Blev påhoppad av P i fredags för det hade blivit "missförstånd" över Leos närvaro där. Jag har skrivt sms och förklarat att det går bara att Leo kommer en helg i månaden och att nästa helg passar in i båda våra scheman. Men det valde han tydligen att ignorera, så nu kommer han inte möta upp i Stockholm.  För det är minsann mitt ansvar att se till att Leo kommer dit, för han skötte ju det så smidigt när han minsann flyttade ut i obyggden, och jag gör ju det här bara för jag är sååå bekväm av mig....

Och jag som trodde vi var överrens...inte då. Orkar inte, orkar inte, orkar inte....

Inte lätt det där med gruprper. Det är mycket som händer med var och en i gruppen. Idag erupterade det litegrann, började redan igår fast om man ska vara helt ärlig har det legat och pyrt. Avvikelse skapar oro så är det bara. När avvikelsen tar form i konkreta handlingar, ja då blir man rent av rädd. Vi får se vad detta leder...

Positivt är att det kom fram och upp till ytan och vi tar hand om det.

Tänkte skriva så mycket men energin tog slut...

Det är så jävla tungt att känna sig så utanför i ett sammanhang där det är meningen att man ska känna samhörighet. Aldrig någonsin har jag känt mig så avvikande som nu. Aldrig har väl mina begränsningar känts så svåra som nu. Idag har känslorna legat utanpå huden....

Spännande övning idag. Instruktioner:

Se på det material du fått tilldelat. Planera med din grupp hur ni skall gå till väga för att göra en konstruktion som är:

1.) Så stabil som möjligt och står AV SIG SJÄLV.

2.) Så hög som möjligt.

3.) Unik.

Här tog ingenjör Maria kommandot. :-)

Efter planering i 5 minuter då vi fick prata med varadra skulle vi tillverka denna skapelse. Vi fick 20 minuter på oss. Och order nr 2: Inte använda ord för att kommunicera med varandra!

Resultat:

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, jag tog kommandot för jag visste hur viktigt det är att bygga högt kräver en stabil grund att stå på. Liksom jag tycker det är när man ska till att ändra tankar och vanor: Det kräver en stabil grund att stå på. Gruppen höll på att sväva ut när dom sneglade på den andra gruppen som tolkade begreppet "stå för sig själv" lite friare än våran grupp. Jag var den som höll tillbaka. Nej, nej! Stick with the plan!

Så det är jag. Jag behöver en stabil grund att stå på, följer instruktioner gärna till punkt och pricka...

Har inte riktigt kommit fram till om det är positivt eller negativt...

och...

"Vems är problemet? Inte fan är det mitt..."

Sånt får man lära sig på Livsstilsförändringskurs på Väddö...

Skulle ha blivit en tidig dag; Hämtade Leo redan med 13:50 bussen så skulle vi fara hem med 14:25 bussen som SKA köra ner till skolan. Meen inte faen kom det nån buss. Eleverna som behöver skolskjuts fick ringa efter nåns mamma som kunde ta de fyra som skulle med! :-O

Jag och Leo fick knata upp till centrum, gå och handla och vänta på nästa buss. Så det blev nästan en helt vanlig dag...

Kvällen har ägnats åt mindmapping(?)

Imorgon har jag fri förmiddag, så jag följer med Leo i skolan ett tag. Tänkte ta lite kort och plita ihop ett brev till gamla klassen...

Det blir så långa dagar. Hinner inte med det jag ska. Jag blir frustrerad.

Dock är det skönt att kunna sätta sig i skuggan av ett träd innan jag ska vandra ner till busshållplatsen som syns längst bort i bilden här nedan.

Som Leo säger:

"Det är som vår alldeles egna härligt stora trädgård..."